Cirkel , Ali Abdolrezaei

Ni håller på och läser en dikt som heter cirkel
vänta lite nu!
låt bli denna bokhylla
dörrar och fönster kram…
och gör en säng över soffan
nu kan ni

läsa en dikt utav Ali Abdolrezai
var snälla och öppna boken
Har ni sett? Ni håller på att läsa en dikt som heter cirkel
den dörr som ni tidigare hade öppnat
släng ur hemmet
häll ut dem från trappan
i samma nya park
eller den gamla bakom kommunhuset
på samma bänk som gjorde fadern förvirrad
och inte fortsatte mamman    sätt er!
hojta mot barnen som är på lekbollen
nu kan ni läsa en dikt av Ali Abdolrezai
Var snälla och bläddra denna dörr
från vilken sida ni vill
Det var synd! Nu står ni vid slutet av en dikt som heter cirkel
 

Censur

I mina ords massaker
högg de huvet av sista raden
och blodet   som bläck    har gett sig på papperet
det är döden      ett övergivet fönster    som förgjordas av stenen
ett färskt vapen har utplånat världen
och jag    som liksom varor stigit in i denna gränds dörrar
är fortfarande samma lilla rum som flydde hemmet
i mitt liv som liksom min penna med denna sidas rader min mor
kattens händer dansar ännu
för att få råttan att löpa
letande efter hålet som fylldes
 
letande efter läxan jag gjorde i skolan
är jag inte längre Dara för min kärleksfulla Sara
nu   håller jag på med min nya hemläxa
ni kan stryka
och bygg ett hus
full av en dörr vars sår är öppet
i den flickan
som ramlar i slutet av denna dikt
och igenom dödens gavlar
som ett rum borde gått från detta hem som blev lycklig
flickan   som hade velat bli min släkting
kasta frö i sin röst    jaga bort mig
och i sin kropps tempel
snurra  och igen snurra mina ögon   igen förvandla mig till en dervisch*
sådana ögon
dessa ihåliga håligheter
i leken mellan två människor näktergalen
så mycket denna sida av varat som jag är
andra sidan fjärran är alla Iran
far-smärta mor-smärta bror-smärta är jag
jag mår värre än smärtan
mitt skrivande är mer steril än mig
och London som fortfarande har ett färgat väder
väntar på mig  systerligt
att döden skall lägga sig på min kropp
för att livet en gång till skall döda mig
 
för en poet vars kö av ord blivit lång  tycker jag synd om
för sparven utan gren vars sjungande svullnat i halsen
för den kråkas vilande som inte har elkabel
för mig själv
som liksom el har gått från hemmet
jag var en människa
jag gjord bort mig och blev poet!
 
 
*Dervisch (persiska "fattig"), benämning på medlemmarna av vissa mystisk- religiösa muslimska ordnar

Läs denna rad vit

denna rad får ni läsa lite svart     jag läste vit
jag skäms!   Snälla! Gåt tillbaka till första raden
erkänn att ni har hört någonting från ingentinmg skriv
när ni kommer tillbaka till nästa rad
stryk!
i samma häfte som tog slut på gårdagkvällen
sitter suddgummin på den sista raden av samma dikt
som sjöng de tidigare läsarna  ta bort!
denna sida helt vit   de kommande sidorna  vad vet jag!

 om ni hedrar mig och snurrar radergummi i alla mina rader
sedan kan läsa mig vit
bara när ni kommer fram till återvändsgränden av detta häfte
skriv återigen ingenting
jag skäms!  gör slut på radergummin nu
var snäll och skriv mig  på den sista raden jag har
nej! stryk! nej! jag stryker inte!

 
Translator: Sohrab Rahimi

Palestinsk rum 

den som nådde till kanten av denna kväll från igår kväll
hur vet han var Gud är?
Har Du någonsin nått fram till fredagen
så du kan lägga martyr i den?
 Torsdagen är så lång så dessa unga gravar inte tar slut
folket glömmer vägens faror när de inte ens kommit fram
den som plöjde i ditt ansikte, köper aldrig tidningar
i mina ögon sitter havet ung
var skall jag hälla min ensamhet när spegeln är här
även när vinden blåser går mina skor här